Lex behandling kom igång i förrgår. Allt går nu på rutin. Operationen känns inte speciellt längre. Vi har gjort det mer än tio gånger. Jag har inte några frågor längre att ställa till läkarna på ronden (jag skippar de flesta ronder under veckan om det inte hänt något speciellt med Lex), som jag hade i början av behandlingarna. Det blir mest att avrapporterar Lex nuvarande hälsotillstånd för läkaren när vi träffas första dagen. Jag vet exakt vilka rutiner som gäller och hjälper till för att får tiden att gå snabbare. Jag hämtar det mesta i förrådet (blöjor, kläder, handdukar, sondsprutor, osv) själv. När Lex mår så bra som han är nu, så behöver vi nästan aldrig ringa på sköterskorna för små saker (hämta saker, värma mat, osv). Nu vill vi bara att blockbehandlingen ska ta slut. Vi är inne i näst sista blocket (6 av 7) och tänker inte längre på den tuffa behandlingen utan fokusera mer på att det snart är över, så vi kan börja med nästa fas. Förhoppningarna är mer familjetid och en piggare Lex. Kanske kommer Lex att gå upp i vikt och börja växa igen?

Dom här sista dagarna har varit jobbiga för mig. Jag hade en lätt feber under lördag och sedan i söndag har jag varit extremt trött, ont i leder, muskler och huvudvärk. Jag har tagit värktabletter hela tiden. Det har hjälpt bra mot muskler- och ledvärk, men huvudvärken ville inte släppa. Under måndag var jag väldigt trött och sov nästan lika mycket som Lex. Som tur var, har Lex mått bra och varit lätt att ta hand om. Igår var jag väldigt sliten, men tycke vädret var så fint att jag tog en liten promenad med Lex ute i den friska luften. Mot kvällen blev jag bättre, känner att jag inte är lika trött och behöver inte ta Ipren längre. Idag känner jag mig lite hängigt och ont i halsen. Vädret är trist så vi stannar inne. Lex sover sover ganska mycket så han märker inte så mycket av att vi är inne hela dagen. Imorgon hoppas jag min hals blir bättre så jag kan börja springa igen.

Påskpynt i Stadsträdgården.


Måla vid en av avdelningens lekhörnor.