I december fick Junis sitt cancerbesked. Hon var då bara 4 månader gammal. Jag har följt deras resa sedan den dagen. Junis mamma och jag har stöttat varandra på Instagram. Junis har en väldig ovanlig cancerform och har behandlats väldigt hårt med cellgifter. Jag har alltid känt stort hopp för Junis. Hon har alltid sett så starkt ut trots alla behandlingar.
Idag läste jag det otänkbara på Instagram. Junis har sedan tre dagar tillbaka slutat med sin behandling och läkarna kan inte göra något mer än att låta Junis njuta av sina sista dagar med sin familj.
Det gör så ont i mitt hjärta att se detta. Jag kan inte sluta tänka på lilla Junis och hennes familj. Mina tårar vill inte sluta att rinna. Jag har lovat att inte hata cancer förrän den våga ta Lexs liv, men idag känner jag verkligen hat mot den här förbannade sjukdomen. Jag lider så med Junis och hennes familj. Jag kan inte förstå vilken smärta dom utsätts för. Men jag hoppas att dom kan ta sig igenom detta och jag önskar att jag kan ge familjen mer styrka.
Skänk gärna en slant till barncancerfonden för att stötta forskningen. Jag hoppas en dag i framtiden att vi kan utrota barncancer. Ni kan även stötta Junis familj genom att köpa ett armband på lillaj.se eller skänk en slant till barncancerfonden via Junis insamling.
Även om hoppet är borta för Junis hoppas jag ändå på mirakel in till det sista.
Förbannade skit cancer! Jag hatar dig! #fuckcancer
Så fruktansvärt vidrigt. Tårarna rinner. Vad är meningen. Hur kan små oskyldiga barn utsättas för en sådan hemsk sjukdom. #fuckcancer
Har också följt Junis på insta, köpte två armband......så tragiskt med denna fruktansvärda sjukdom som tar ifrån oss våra kära. Gav ett av armbanden till min kompis som just nu går igenom sin behandling....#lexblirfrisk #fuckcancer
Viveca Löfquist
Vidrigt med sjuka barn, borde vara förbjudet... Vill jättegärna beställa armband... Men hur? Kanske missade adressen /länken?
Inga ord kan beskriva hur fruktansvärt det här är. Det är för ledsamt och overkligt för att kunna ta till sig. Såg det idag och jag känner någonstans att livet förändrades. Kan det verkligen vara så här orättvist!? Jag vill nästan skrika rakt ut. Det känns fruktansvärt att bara kunna se på men stå handfallen och veta att jag inget kan göra.
Idag går i stort sett alla mina tankar till Junis och hennes familj. Även till Lex och er. Inget barn ska behöva vara sjuk. Fan ta cancer!!!
Usch jag vet, det är så hemskt. Jag pratade med Johanna senast förra veckan närvi träffades på avdelningen i Gbg. Inte trodde jag väl nånsin att de skulle få sådana här besked veckan efter. Det är så sorgligt och jag blir ständigt påmind om vad den här sjukdomen kan göra med våra barn. Tankarna på risken för återfall finns ständigt i mitt bakhuvud... Kram till dig och de dina!
Mitt hjärta blöder när jag ser en bild med hennes oskyldiga blick & små små fingrar. Ett litet mirakel fullt av liv! 💗 Vad är budskapet, meningen!? Blir drabbad på avstånd & kan inte ens föreställa mig den verklighet familjen befinner sig i. All styrka till er kämpar! 💗 Hoppas in i det sista! Fuck cancer!
Kram Sara
Även jag har följt Junis resa. Det är helt obeskrivligt brutalt och det finns inga ord som rättvist kan beskrivs vad de måste gå igenom. Det får bara inte hända! Lilla tappra Junis! Jag hoppas fortfarande på ett mirakel.
7