Natten till lördag sov Lex väldigt bra. Det var första natten sen vi kommit hem från sjukhuset som han sov hela natten (han vaknade 3-4 gånger för att dricka välling, men somnade om direkt när han fått vällingen) utan att gå upp i ett par timmar som han har gjort. Han vaknade vid sju (under veckan har han sovit till 9-10 tiden) och väckte mig. Vi gosade i sängen fram till 7:30 innan vi gick in till min fru och dotter som sov i ett annat rum. Min dotter hörde oss och hoppade upp överlyckligt för att vi skulle åka till Stockholm. Vi gick sedan upp hela familjen och åt frukost i lugn och ro innan vi åkte till Stockholm.

Vi hade stora planer först, för att hinna med museer, 4D bio, äta på olika ställen och shopping. Dock planerade vi om och bestämde att vi bara skulle hinna med shopping och att jag och Tori skulle på bio. Vi kom fram strax efter 12 och checkade in direkt på mitt favorithotell i Stockholm, Radisson Blu Waterfront. Jag har bott på hotellet ganska många gånger med jobbet tidigare. Det som är bra med hotellet är läget, servicen, hela stället är nytt & fräscht och den utmärkta frukostbuffén.

Efter incheckningen åt vi på en närliggande restaurang (Wagamama, ett japanskt nudelställe.). Det blev gyoza och nudelsoppa för mig. Barnen fick stekt ris och nudelsoppa. Min fru tog någon kycklingrätt med ris. Lex tyckte om maten men åt väldigt långsamt. Efter en timme gav vi upp och ville komma iväg, så vi betalade och gick. Lex blev rasande på oss. Nu i efterhand så skulle vi nog suttit kvar och låtit honom äta sig nöjd. För när vi gick, skrek han högt, var riktig arg på oss och vägrade att sitta i barnvagnen. Vi fick till slut bära honom för att han skulle lugna sig. Han var fascinerad av staden när vi strosade runt mot NK och Östermalm. Han pekade på allt möjligt, pratade och var väldigt glad men vägrade att sitta i vagnen, så vi fick bära på honom i några timmar.

När vi kom till Östermalm tänkte vi fika på Sturekatten, men väl inne där insåg vi att det var lite för trångt och kön var för långt för en småbarnsfamilj. Vi gick istället vidare till Mood Stockholm och fikade. Där var det barnvänligt med mycket utrymme och det fanns ett lekrum bredvid där vi satt och åt.

Efter när vi fikat klart gick min fru till hotellet med Lex för att vila. Jag och Tori gick till SF Sergel för att se om det fanns någon film vi kunde se. Tråkig nog gick alla barnfilmer tidigt på eftermiddagen. När vi var där vid 17-tiden så fanns det ingen film som Tori fick eller ville se. Jag fick trösta henne med att visa henne min favoritgodisaffär, Caramella (Slöjdgatan 9), som jag ofta handlade på när jag bodde i Stockholm för länge sen. Tori fick köpa två godisklubbor där och jag en påse lösgodis.

När vi kom till hotellet kände vi inte för att gå ut något mer för dagen, så vi beställde maten via room service och stannade inne i rummet hela kvällen. Room service maten var bra, speciellt barnen tyckte om det. Lex älskade popcorn som vi fick till barnmenyn.

Även natten till söndag sov Lex återigen bra. Han gick bara upp på natten för att dricka välling. Jag var utvilad och kunde vid 7-tiden på morgonen springa en runda på 10km runt Kungsholmen. När jag kom tillbaka till rummet hade alla vaknat och vi kunde gå ner och äta av den efterlängtade frukostbuffén.

Efter frukost checakde vi ut från hotellet och jag skjutsade min fru till ett spa. Jag och barnen åkte sedan vidare för att hälsa på en kompis i Enskede. På vägen dit åkte vi även förbi ett hus i Stureby som jag bodde i när jag flyttade till Stockholm. Det var roligt att få se området jag bodde i för över 10 år sedan. Våra vänner hade nyligen köpt huset och var i fullfärd med att totalrenoverar den. Det var spännade och få se huset innan det blir färdigställt. Det var skönt att få träffa vännerna, speciellt för mig och Lex som för det mesta bara träffar läkare och sjuksystrar större delen av vår tid. Efter besöket hos våra vänner åkte vi till Uppsala där jag och Lex ska vara till nästa söndag. Min fru och dotter fortsatte sedan hem till Örebro.

Eter att Lex fått cancerdiagnosen har min familj levt mer eller mindre två olika liv. Där min fru har främst tagit hand om Tori, vårt hem och jobbat. Medan jag har främst tagit hand om Lex och vårdat honom. När Lex mår bättre som den sista veckan och vi är hemma, då känns det som vi är en ”vanlig” familj. När helgerna kommer och alla är lediga känns det så lyxigt att få vara tillsammans och hitta på något, som denna gång, att åka till Stockholm. Att hinna vara med familjen och träffa vänner är något jag uppskattar mer än någonsin. För imorgon (måndag) börja Lex får sina cellgifter. Han kommer att sakta att sluta skratta och börja bli tröttare för var dag som går. I slutet av veckan kommer han att inte längre ha något immunförsvar och när vi är hemma i Örebro på söndag kommer han antagligen att vara så sjuk att han måste behandlas på sjukhuset i minst 5 dagar med intravenöst antibiotika. Det är svårt att njuta av livet när Lex lider. Därför är det så viktig för oss att kunna njuta och lyxa till de få ”vanliga” dagar vi har tillsammans i familjen.

På väg till bio.