I morse (måndag) när jag vaknade insåg jag att vi har sovit här i över en vecka. En vecka som jag känner att vi inte gjort så mycket än att vänta på bättre värden. Nu är vi inne på sjätte dygnet som Lex inte har några blodvita, dvs inget immunförsvar alls. Det har varit lite förvirring sista dagarna från min sida då jag skrivit på Instagram att han fått tillbaka lite blodvita, vilket han inte fått. Många gånger får jag värdena av sjuksköterskorna muntligen och oftast så får jag det fel. Eftersom dom inte tycker det är viktig om han har <0,1, 0,1 eller 0,2 i blodvita eftersom det är så litet ändå. Men för mig är det extremt viktig, för när Lex har 0,1, dvs hans värden vänder uppåt. Då vet jag att han kan åka hem inom ett par dagar. Så från med nu lita jag inte på några siffror förrän jag får dom utskriven på papper.

Lex mage verka återhämtat sig nu (mindre än 10 blöjbyten per dag) men läkaren vill fortsätta behandla honom mot clostridie (med Vacomycin) tills han är klar med sin intravenösa antibiotikakur (som han får tills han fått 0,5 eller mer i neutrofila). Även om Lex mår bra nu så är han extrem infektionskänslig. Därför ska vi egentligen inte gå utanför rummet eller besöka platser han lätt kan bli smittad. Dock börja jag tycka att det är rätt tråkigt att sitta i rummet så vi frågade sjuksystern om det är några infektionssjuka på avdelningen just nu, vilket det inte var och jag bestämde att vi kunde röra oss lite fritt på avdelningen :). Idag har vi varit på lekterapin flera gånger och lekt. Lex hade väldigt svaga ben efter att varit sängliggande i nästan 10 dagar.

På eftermiddagen tog vi permission. Min fru kom och hämtade upp oss efter jobbet. Vi åkte och hämtade upp Tori på dagis och sedan hem. Det var skönt att få vara hemma speciellt för Lex som inte varit hemma på över 2 veckor. Han trivs bra hemma och är mer aktiv med att gå runt i huset för att leka. Skönt att han slipper ligga/sitta i sjuksängen som han gjort sista tiden.

När det var middag åkte jag och Tori iväg för att äta på Indiska mat. Mamma och Lex var hemma och åt. Det var roligt att få vara själv en stund med Tori. Hon verkade saknat mig och grät en del när Mamma och hon lämnade oss på sjukhuset på kvällen. Hon ville så gärna sova med oss. Nu hoppas vi på att morgondagens provsvar visar mer än <0,1 i blodvita, så vi vet att det vänder.

Vår vardag.