Tiden innan Lex blodvita och neutrofila vänder upp är alltid nervöst. Ibland tar det 5 dagar, ibland kan det ta 2 veckor. Det är viktigt att han återfår blodvita och neutrofila så läkarna våga släppa hem honom och avsluta hans intravenösa antibiotika behandling. Innan onsdag denna vecka hade vi inte sett ett spår av förändring. På onsdag morgonen kom då provet vi väntade på (CRP 12, Hb 97, TPK 42, LPK 0,4 och Neutrofila 0,2). Äntligen vände det! Dock var vi tvungna att stanna på sjukhuset tills neutrofila är över 0,5, vilket bruka gå ganska fort eftersom han får neupogen som accelerera tillväxten av blodvita (när det väl börja komma tillbaka). Igår hade hans värden kommit över 0,5 i neutrofila (CRP 6,4, Hb 99, TPK 43, LPK 2,4 och Neutrofila 1,9). Läkarna avslutade hans antibiotika behandling så vi kunde sova hemma natten till idag. Vi var fortfarande inskrivna eftersom vi idag skulle ta nya prover, Lex skulle få sin Erwinia spruta och hans nål till porten skulle plockas av. Idag var hans värden ännu bättre (CRP 4,1, Hb 101, TPK 146, LPK 5,2 och Neutrofila 4,2).

I onsdag kväll när vi hade permission var vi tvungen att fira detta med skumpa, jordgubbar (tydligen älskar Lex det, och åt halva skålen som vi alla i familjen skulle dela på) och choklad. Nu var den tuffa blockbehandlingen verkligen över. Det gav mig massor av energi. Jag vet inte om det beror på att jag fått sova mer eftersom Lex är lugnare eller det är känslan över att vi bara har bra saker framför oss. På torsdag när vi fick åka hem så skulle jag springa 60 minuter lätt jogg, men det slutade med dryga 2 timmar. Dels för att jag kände mig pigg men även för att Lex sov så gott i vagnen så jag ville att han skulle få lite extra skön sömn. Idag gjorde jag ett tuff intervall pass och känner att kroppen svara bra och jag är så glad att vara i bra form igen.

Idag åt vi hela familjen middag tillsammans hemma. Det blev givetvis fredags Tacos. Det känns otroligt skönt att få sitta med familjen och äta tillsamman hemma för vi har nog inte gjort det på väldigt länge. Framför allt var det roligt att Lex mår bra, var pigg och glad vi matbordet.

Det jag framför allt minns bäst dom sista dagarna är hur pigg och glad Lex har blivit. I början av veckan hade han problem att stå upp. Idag går han själv stabilt omkring i hemmet och i sjukhus korridoren. Han skrattar och busar konstant. Det bästa av allt är att han kommer att få fortsätta med det, eftersom det blir ingen mer blockbehandling.
 Tori hjälper Lex att fiska i fiskedammen på Mosters jobb.

Vi firar att det är bättre tider för oss framöver.

Lex älskar jordgubbarna.

Ute på stan och prova nya glasögon, fina?

Bättre?


Prova storasysters örhängen.

Hjälper till att laga tacos och provsmakar på osten.