Lex mådde ju väldigt bra efter högdosen som han fick under midsommarveckan. De enda värdena som sjönk var trombocyterna, som sedan sköt i höjden igen några dagar senare. Och värdena är fortsatt stabila såhär 3 veckor senare. Att han är så pass pigg kan dock tyvärr bero på att han blivit feldoserad. Mängden cellgifter Lex får i högdosen räknas ut med hjälp av personens kroppsyta, dvs Lex vikt och längd beräknas i en formel och fram fås mängden cellgifter han ska få intravenöst.

Lex mäts och vägs med jämna mellanrum, men inför högdosen glömdes detta bort. Samma dag som vi kom hem från sjukhuset ringde jag in till Usö för att få en ordination på ett läkemedel. Då läser sjuksköterskan upp Lex vikt som 14,1 kg. Veckan innan var jag och Lex på BVC och där uppmättes Lex vikt till 16,9 kg så jag reagerade direkt. Eftersom Lex mått så dåligt och legat inne, samt fått flera blodtransfusioner under tidigare högdoser så började vi fundera på om han fått för låg dos denna gång. Detta har nu gnagt i oss senaste tiden och jag tog upp detta med dagavdelningen som i sin tur kontaktade Dr Åsa.

Dr Åsa ringde mig idag och vi diskuterade detta under lång tid. Hon kommer kontakta Uppsala och höra om de har några direktiv samt skriva en avvikelserapport, främst för att förbättra rutinerna kring just vikttagning. Åsa håller med om att Lex fått för liten dos, men tror inte att det kan innebära någon större påverkan på behandlingen i stort. Uppsala kan ha en annan åsikt och det är därför de kontaktas också. Det är bra att ha det noterat också ifall något avvikande skulle ske.

Jag tycker det är skönt att Usö tar detta på allvar och hoppas detta är det enda missödet som händer under Lex resa. Vi har varit väldigt förskonade jämfört med många andras sjukhuserfarenheter och är otroligt nöjda med Lex vård i stort.