Det är alltid en pärs att sätta dit en ny sond och idag var inget undantag. Två personer, dvs jag och en sjuksyster, håller fast huvud, armar och ben och en tredje sätter sonden. Lex, stackaren, gråter och skriker under tiden. Efter lite gos, titt i hemliga lådan och sömn är han dock på glatt humör igen. Nu hoppas vi att det dröjer länge innan det är dags för sondbyte igen.