Jag skrev för två veckor sedan om Junis. Tyvärr blev det inget mirakel. Igår lämnade hon oss.
Jag är helt tom i ord på hur jag känner. Det är en stor sorg att se ett barn gå bort i denna hemska sjukdom. Jag hoppas familjen finner styrka för att sörja och gå vidare med livet. Hur svårt det än nu kan vara i den här situationen.
Stötta gärna Junis familj genom att köpa ett armband på lillaj.se eller skänk en slant till barncancerfonden via Junis insamling. Jag hoppas en dag i framtiden att inget barn ska behöva gå bort i den här sjukdomen.
Bilden är från sevenvista.com
Så sorgligt...har också följt lilla Junis kamp. Bär mitt armband med stolthet...♥
Kom in här av en slump då jag hörde om Junis, jag blev så klart "nyfiken" då jag är mamma till ett barn som jag förlorade i cancer för snart 5 år sedan. Jag har hållit en del avstånd efteråt till alla som kämpar, det är alltid så tung läsning, men ärlig... hursom...
min lilla dotter blev 6.5 år.
Ser också att ni själva är mitt uppe i kampen och behandlar för fullt. Och att ni är i Uppsala. Även vi var mycket i Uppsala på "Bonken" fast vi bor på Åland.
Träffade många kämpande föräldrar där. Tyvärr har flera av oss fått uppleva det svåra, att ta farväl, en del innan andra efter. Det känns märkligt. Att de som träffade i en kamp, möts sedan i en förlust. Men på något vis som man inte kan förklara "skönt" för man var inte ensam i sorgen.
Jag önskar er all lycka till mer er kamp och jag hoppas också att er son får bli frisk. Och så förbli.
Min första blogg om du vill titta in ligger på bambinidolce.blogg.se det var först senare jag bytte till den portal jag är på idag, men i den första finns hela vår berättelse nedskriven.
Mvh A-M
Vad bra du har dokumenterat på din blogg. Det gav mig en fin inblick hur ni hade det. Jag känner igen mycket som ni gick igenom och miljön i "Bonken". Jag beklagar djupt för Lova.
2