Sista veckorna har Lex blivit bättre och vi fått leva ett mer normalt familjeliv. Hans blodvärden har börjat pressats ner mot målnivån (blodvita ska vara mellan 1,5 och 3,0). I fredag träffade jag kuratorn och Lex var med. Vi upptäckte då att han hade fått väldigt mycket blåmärken på konstiga ställen (bakom örat, på kinden, på huvudet bland annat). Vi tog ett blodprov som visade att han hade lågt (40) men inte så lågt att han behöver transfusion, däremot visade blodprovet att hans Hb var lågt (79) och han behövde en blodtransfusion. Läkaren bestämde att han skulle sluta med sina cellgifter vi ger honom varje dag hemma, tillsvidare. På kvällen fick han en blodtransfusion.

Var vardag består mindre av sjukhus. Men vi märker ändå att småsaker som en transfusion tar nästan en hel dag. Själva blodstranfusionen tar bara 2,5 timmar för Lex, men tiden innan och efter gör att vi måste vara på sjukhus nästan en hel dag. I söndag tog vi ett nytt prov på Lex. Han hade då för lågt med trombocyter (26) så han fick en transfusion av det under söndagskvällen. Själva trombocyttranfusionen tar bara 15 minuter, men allt omkring gjorde att Lex var på sjukhus nästa halva dagen. Även om vi går mot ett mer normalt liv så är sjukhus fortfarande en stor del av våra liv.

När jag träffade kuratorn i fredag diskuterade vi om vad jag kände efter Lex tuffa blockbehandlingar. Även om vi fick det lugnare i livet så var det nu jag börjat känna mig mentalt trött och tomt. Det var nu efter hans behandling som jag känner att vi hade det jobbigt under behandlingen. Den tomhet som jag hade sista tiden fyllde jag upp med min Marathon satsning (jag kommer att ha ett längre inlägg om loppet snart) och när det tog slut förra lördagen (30/5) har jag blivit ännu mer tomt. Jag känner att mitt behov just nu är att få vara själv att hitta tillbaka till mig själv och inte bara leva i symbios med Lex.

I fredag kväll chattade jag med min fru om att jag gärna vill vara själv i helgen medan jag låg inne med Lex på sjukhuset för blodtransfusion. Jag tänkte först tälta men vädret var inte optimalt för att leva i skogen för avslappning. Min fru föreslog att jag kunde åka på spa istället. Jag var lite tveksamt först, dels för att åka själv men också att det skulle kosta. Min fru övertygade mig att ändå att åka och vi valde ett ställe jag inte varit på men som min fru hade varit på med sina väninnor och var nöjd med. Natten till lördag när jag hade kommit hem från sjukhuset så bokade resan till Sankt Jörgen Park i Göteborg.

På lördag innan lunch åkte jag i bilen till Göteborg, vilket skulle ta 3 timmar. Jag hade gjort en spellista på Spotify för resan för det är inte varje dag jag får tillfälle att sitta i bilen själv och lyssna på musik på hög volym. Bara själva musiklyssnadet i bilen var värt resan.

När jag väl kom fram till Sankt Jörgen Park hade jag tänkt att gå till gymet innan jag skulle besöka själva spat. Men vädret var så fint ute så jag bestämde mig istället för en löptur i solen. Hotellet låg bredvid Hisingsparken, som var en äldre skog med mäktiga träd och fina löparspår. Jag sprang i lugnt tempo och njöt av miljön. Eftersom jag fortfarande hade lite ont i fötterna och vaderna blev det bara 8 km löpning. Jag hade gärna snurra någon timme till om kroppen hade varit piggare.

Tillbaka på hotellet tog jag på mig badbyxorna och badrocken för att gå på spa ritualintroduktionen. Det fanns fyra olika ritualer man kunde välja på. Jag valde en variant som kallades för ”avkoppling” vilket innebar att jag skulle bara göra varma ritualer (tvagning, bastu, fotbad, osv). Efter spiritualen låg jag mest i ”eldrummet” och läste tidningar. Efter sparitualen gick jag upp och bytte om, innan det var dags för middag. Det serverades en god trerätters som jag njöt med ett par glas skumpa till. Efter maten var jag helt slut och gick upp direkt för att lägga mig. Jag sov bra hela natten och vaknade upp klockan sju. Kände mig helt utvilad efter att sovit nästan åttan timmar i sträck, det var länge sen jag gjorde det. Lex äter fortfarande på natten så jag är uppe 3-4 gånger varje natt för att ge honom sondnäringen.

När jag vaknade var vädret fortfarande lite soligt så jag gick ut och sprang en sväng till på 10 km i den fina Hisingsparken. Efter det gick jag till gymet och körde 45 minuter styrka. Kände mig helt slut fysiskt, efter det så satt frukostbuffén bra. Sedan blev det direkt till ansiktsbehandling och jag fick en hudanalys också. Jag hade tydligen en normalhy och väldigt mycket yttorrhet. Eftersom jag aldrig vårda ansiktet så lovade jag mig själv att börja med det nu. Så varje kväll ska jag börja tvätta det med någon speciell ansiktsrengöring som hudterapeuten rekommenderade. Det får blir mitt stora steg i ansiktsbehandling hemma. Direkt efter fick jag massage av en grym massör. Han tryckte på med bra kraft och precision på mina stela muskler, främst vaden. Efteråt kände jag mig återställd och kunde lämna stället med ett stort leende.

Det viktigaste under resan för mig var att få tid till och känna hur jag mår. Att jag våga släppa fram dom känslor jag hade gömt under Lex blockbehandling. Även om jag gråtit en del under Lex blockbehandling så handlade det främst om min frustation över situationen och min fysiska trötthet. Nu under spahelgen fick jag chansen att känna hur smärtsamt hans behandling har varit och kunna släppa fram dessa känslor. Jag tror att det är svårt för mig att ta fram dessa känslor när jag är tillsammans med Lex, då jag känner att jag måste vara starkt. Jag kommer framöver att jobba mer med dessa känslor när tillfälle ges för att få bort den stora tomhet jag känner nu när allt är lugnare med Lex. Ju mer jag släpper fram det som hänt, desto mer försvinner tomheten.


Sankt Jörgen Park


Löpning i fina Hisingsparken.


Genomgång av sparitual.


Läser tidning och ta det lugnt.


En god middag.


Ett besök på gymmet.


Avslutade frukosten med en kaffe ute på terassen.